B5 (pantotensyra)

Historik

Till en början identifierade man pantotensyra som vitamin B5 och döpte den efter dess vitt spridda förekomst (pantos betyder överallt).
1933 identifierade Roger Williams pantotensyra som en substans som var nödvändig för jästtillväxt.
1938 isolerade Williams pantotensyra från lever.
1940 syntetiserades pantotensyra av Williams och Major.
1947 visade Lipman och medarbetare på att den biologiska aktiviteten var knuten till Coenzym A (CoA).

Kemi
Vid raffinering av vete förlorar man mer än 50 procent av B5-innehållet. Det anses att tarmbakterier tillverkar pantotensyra. Pantotensyra förekommer som tillskott i form av kalciumpantotenat och i kosmetik som dexpantenol och pantotenol. Pantotensyra ingår i coenzym A som är involverad i citronsyracykeln för produktion av ATP – energi från socker, protein och fett. Pantotensyra deltar också i bildande och tillväxt av nya celler samt i nybildning av fettsyror.
Pantotensyra, omvandlad till 4′-fosfopantotein, binder sig till ett protein och bildar acylbärarprotein (ACP). Detta ACP används vid syntesen av fetter inkluderande kolesterol. Pantotensyra tillhandahåller acetylgrupper för att bilda acetylkolin, vilket behövs för överföringen av nervimpulser i hjärnan och för avgiftning av vissa droger. Pantotensyra behövs för avgiftning av porfyrin (hemoglobinsyntesen). Den krävs även för syntesen av vissa steroider som produceras i binjurarna med hjälp av coenzym A.
Den aktiva, förfinade och stabila formen av pantotensyra heter pantetin. P.g.a. den aktiva formen verkar pantetin i lägre doser än vitamin B5, och har bl.a. förmågan att sänka kolesterol och triglycerider.

Metabolism
Pantotensyra absorberas lätt i magtarmkanalen. I kroppen syntetiseras CoA från pantotensyra genom fosforylering av den fria syraformen till 4’fosfopantotensyra, som sedan kondenseras med cystein. Sedan sker en dekarboxylering och CoA bildas av en serie reaktioner. Under de hydrolytiska reaktionerna frigörs pantotensyra från CoA och ungefär 70 procent av den absorberade pantotensyran utsöndras via urinen.

Funktion
Pantotensyra är oumbärlig vid förbränning av kolhydrater och aminosyror, men spelar ändå sin största roll i samband med fettomsättningen och kolesterolbildningen, samt för alla de hormoner och övriga livsviktiga ämnen som framställs ur kolesterolet. Pantotensyra samarbetar med Coenzym A för att frigöra energi från kolhydrater, proteiner och fett. Även neuro¬transmittorn acetylkolin kräver pantotensyra för sin syntes.
Pantotensyra har ett samband med immunförsvaret. Ökad infektionskänslighet är första tecknet på brist på Vitamin B5 hos barn. Viss brist ger genast minskad mängd vita blodkroppar och gammaglobulin.
Dessutom har pantotensyra följande effekter:
• bidrar till utveckling av binjure- och hypofyshormoner
• behövs för optimal funktion hos binjurarna
• medverkar i syntesen av antiinflammatoriska ämnen (kortisol)
• medverkar i produktion av saltsyra i magsäcken
• bidrar till stabilare blodsocker
• viktig för huden och håret
• stärker periostet (benhinnan)
• är en antioxidant
• ökar kroppens motståndskraft mot stress
• skyddar kroppen mot strålning
• har antihistamineffekter för att reducera allergireaktioner
• viktig för omsättning av vitamin B2
• Pantetin sänker kolesterol och triglycerider.

Bristsjukdomar och tidiga bristysymtom

Tydliga bristtillstånd:
Det anses ovanligt med svåra brister på pantotensyra, men trötthet och depression har setts vid brist hos människor. Brist påverkar också binjurebarken, nervsystemet, hud och hår. Andra associerade symtom kan vara: sömnrubbningar, personlighetsförändringar, buksmärtor, domningar och nedsatt känsla i händer och fötter, koordinationsstörningar samt nedsatt produktion av antikroppar.
Alla dessa bristsymtom försvinner vid intag av pantotensyra eller en kost rik på vitamin B5.
Relativ eller marginell brist: magkramp, muskelkramp, muskelsvaghet, ljusöverkänslighet, huvudvärk, illamående, gasbildning, förstoppning, infektioner, toxiner, gråhårighet, astma, allergi, depression, mental förvirring, låg blodsockernivå, sår på tolvfingertarmen, artrit, diarré, eksem, njurbesvär, brännande och såriga fötter, kräkningar och karies. Symtom på Vitamin B5-brist framkallat i forskningssyfte: sömnsvårigheter, benkramper, stickningar och bränningar i händer och fötter, depression, minskad produktion av antikroppar, trötthet, magbesvär och infektioner i övre luftvägarna, blodtrycksfall, psykos och buksmärta.

Ökad risk för att utveckla brister
Alkoholister, mag-/tarm opererade, brännskadade, bantare, kedjerökare, hårdtränade individer, gravida och ammande kvinnor och stressade.

Terapeutisk användning
• vid osteoartrit och reumatoid artrit (500–2 000 mg)
• vid kontakteksem och andra hudbesvär (1 000–5 000 mg)
• vid allergier (1 000–2 000 mg)
• vid trötthet, utmattning och utbrändhet (1 000–3 000 mg)
• vid stress (100–1 000 mg)
• vid sårläkning och läkning av operationssår (1 500–2 000 mg)
• vid höga kolesterol- och triglyceridhalter samt arteroskleros (1 000–2 000 mg)
• för att förebygga influensa
• för att förbättra tarmens peristaltik och funktion
• vid anemi
• vid systemisk lupus erythematosus disseminatus (SLE)
• vid fönstertittarsjuka (claudicatio intermittens)
• vid stickningar och domningar i fötter och ben
• vid svårigheter att gå och nedsatt blodcirkulation
• vid trombos
• vid hjärtklappningar
• för bättre sårläkning
• vid brännskador
• vid hög alkoholkonsumtion
• medverkar vid avgiftning av droger
• vid sömnbesvär
• vid personlighetsförändringar
• vid illamående
• vid mag-/tarmsmärtor
• vid håravfall
• vid MS
• vid epilepsi
• vid diabetes
• vid gikt.

Bästa källorna för vitamin B5 (mg/100 g)

Torkad öljäst                      9,5

Lever, nöt                          7,7

Lever, svin                         6,5

Jästextrakt                         3,8

Nötter                                2,7

Vetekli                               2,4

Vetegroddar                     2,2

Linser                               1,4

Rostade nötter                 1,22

Avocado                           1,1

Kalkon                              0,94

Potatis                             0,38

Pantotensyra kan produceras även av tarmbakterier i små mängder.

Dosering
RDI: Finns inte, men ca 4–7 mg är det beräknade minimibehovet.
Genomsnittligt intag i USA: 5–20 mg.
ODI: 25–100 mg.
TDI: 100 mg–2 500 mg.
Pantetin TDI: 300–1 500 mg.

Toxiska doser
Ingen känd toxisk dos. Diarré och ödem kan dock förekomma vid väldigt stora doser (> 10 000 mg dagl).

Interaktion med läkemedel
Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: analgetika, antibakteriella medel.

Interaktion med näringsämnen
Pantotensyra behövs för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig paraaminobensoesyra (PABA) och kolin. Höga doser av pantotensyra minskar upptag av biotin samt minsker överskottskoppar i kroppen. Pantotensyra förekommer ofta i B-komplextillskott som intas som stressskydd. Intag av 50–200 mg per dag samt intag av 25–100 mg av vitamin B1, B2 och B3 tillsammans med mindre mängder av andra B-vitaminer ger ett säkert stressskydd speciellt om man kombinerar med C-vitamin, kalcium och magnesium.

Beredningsform
Pantotensyra förekommer oftast som kalciumpantotenat, men också som pantetin. Tabletter eller kapslar förekommer med 100 eller 500 mg per tablett/kapsel.

Matlagning
Pantotensyra är vattenlöslig och stabil mot fuktig värme. Den tål däremot inte torr värme eller sura eller basiska pH-värden. Även om pantotensyra är relativt stabil vid neutralt pH, förloras 5–50 procent vid kokning av rött kött. Vid djupfrysning av grönsaker förlorar man upp till 50 procent. När man konserverar grönsaker förlorar man ca 45 procent och vid kokning förloras 44 procent.

Nyckelorgan
Binjurar, hud, främre delen av hypofysen, hår, lever, njurar och hjärta.

Absorptionsbefrämjande ämnen
Vitaminer: B-komplexet, biotin, folsyra, C, E och A.

Synergister
Vitaminer: C, E, A, B1, B3, B6 och folsyra.
Mineral: Cr, P, K, Na och Zn.

Antagonister
Mineral: Cu.

Analyser och mätmetoder
Analyser av pantotensyra i andra biologiska källor än urin kräver användning av enzymer för att frigöra pantotenatkomponenten av CoA. Pantotensyra i blod, urin och vävnader har påvisats med mikrobiologiska metoder med hjälp av jäst och laktobaciller.
Ett beprövat och enkelt sätt att undersöka Vitamin B5-värden är genom att mäta ett dygns urinutsöndring.

Exempel på studier, referenser

Arterioskleros
24 patienter (51 år) med förhöjda fettvärden av typ 2A, 2B eller 4 fick 300 mg pantetin 3 ggr per dag. Efter 1 månad noterades en märkbar minskning (med 17 procent) av LDL-kolesterolet vilket kvarstod 1 år senare. HDL-kolesterolnivån ökade med ca 15 procent och triglyceridhalten sjönk med 48 procent. Inga betydande bieffekter noterades.
Clin Ther, 1986;8:5637.

Operationsresultat hos kaniner
20 kaniner fick antingen C-vitamin, vitamin B5 eller placebo och efter 8 dagar opererades de med en tjocktarmsanastomos (2 tarmslingor sys ihop) som efter ytterligare 3 dagar kontrollerades. Vitamin B5-tillskott gav bättre hållbarhet i tarmen och högre zink-, järn-, koppar- och magnesiumvärden än placebo.
Vaxman F. ”Amélioration de la cicatrisation des anastomoses colques par une supplémentation en vitamines B5 et C”.
Ann Chir, 44;7:512–20.

Reumatoid artrit
20 patienter fick intramuskulärt ta 50mg kalcium-D-pantotenat dagligen, vilket ledde till en temporär förbättring av symtomen efter 7 dagar samt en ökning av helblodspantotenat. Ytterligare 21 dagars injektioner gav inga ytterligare förbättringar. Vid avslutad behandling sjönk blodnivåerna inom 1 månad till de ursprungliga värdena och symtomen återuppkom. Man tror att onormal pantotenatom-
sättning är en följd av en annan faktor. 20 patienter fick dricka mixtur på 50 mg vardera av royal jelly (eftersom den är rik på pantotensyra i sin fria form liksom även på andra 10-kolkedjade fettsyror) och pantotensyra intramuskulärt dagligen. Efter 28 dagar hade 14 patienter märkt en förbättring av allmän-hälsan, ledrörligheten, en sänkning av sänkan och ökad blodnivå av pantotensyra. Detta höll i sig 2 månader efter avslutad behandling. Preliminära resultatet av orala tillskott har varit uppmuntrande.
Barton-Wright EC. et al. “The pantothenic acid metabolism of rheumatoid arthritis”. Lancet, 1963;282:862–63.

Sårläkning
Man såg en bättre sårläkning hos kaniner som fick pantotensyratillskott före och efter operation än hos de som inte fick det.
Aprahamian M. et al. ”Effects of supplemental pantothenic acid on wound healing: experimental study in rabbit”.
Am J Clin Nutr, 1985;41:578–89.

Akne
100 patienter, varav 80 procent mellan 13 och 23 år, med aknebesvär fick 2,5 g pantotensyra 4 ggr per dag och en pantotenkräm för insmörjning 4–6 ggr per dag. Efter 1–2 veckors tid började aknebesvären förbättras och efter 8 veckor var de flesta besvärsfria. För ett fortsatt gott resultat behövdes dock en underhållsdos på 1–5 g per dag. Inga biverkningar märktes.
Leung LH. “Pantothenic acid deficiency as the pathogenesis of acne vulgaris”. Med Hypotheses, 1995;44:490–2.

Viktminskning
Pantotensyra tycks kunna påverka fettmetabolismen vid fasta i gynnsam riktning. 100 bantande personer fick 2,5 g pantotensyra 4 ggr per dag och gick i genomsnitt ner 1,2 kg/vecka i vikt. De klagade varken över hunger eller svaghet och inga eller små mängder ketonkroppar sågs i urinen. Inga biverkningar syntes.
Leung LH. “Panthothenic acid as a weight-reducing agent: fasting without hunger, weakness and ketosis”.
Med Hypotheses, 1995;44:403–5.

B5 och kolesterol
900 mg/dag av pantotensyra minskar LDL-kolesterol och ökar HDL-kolesterol.
Gaddi A. et al. ”Controlled evaluation of pantethine, a natural hypolipedemic compound, in patients with different forms of hyperlipoproteinemia”. Athereosclerosis, 1984;50:73–83.

Pantotensyra och smärta
500–2 000 mg dagligen pantotensyra minskar smärta hos reumatiker.
”Calcium pantothenate in arthritic conditions”. A report from the General Practitioner Research Group. Practitioner, 1980;224:208–11.