Antioxidanter

Historik

Begreppet fria radikaler, eller oxidanter, har varit känt i kemin sedan sekelskiftet. Fria radikaler har en mycket viktig funktion i ett brett spektrum av reaktioner och är värdefulla vid syntesen av ett flertal olika substanser. Under det senaste decenniet har intresset ökat markant angående fria radikalers påverkan på kroppens kemi. Det är ofta en fråga om jämvikt och därför är det viktigt att det även finns föreningar som har förmåga att balansera de fria radikalernas inverkan. Dessa kallas antioxidanter.

Fria radikaler – vänner och fiender
En atom eller molekyl som har en eller flera opariga valenselektroner i yttersta elektronskalet och som lätt engageras i en bindning brukar kallas en fri radikal. Fria radikaler är t.ex. många enkla atomer och atomjoner som väte, fluor, neon samt udda molekyler som hydroxylradikalen *OH och metylradikalen *CH3. De fria radikalerna kan vara mycket stabila mot nedbrytning men är ytterst reaktiva. De försöker förena sig med varandra och med andra atomer eller molekyler. Reaktiva föreningar som fria radikaler är energirika molekyler och atomer som ofta uppträder som kortlivade mellanprodukter vid kemiska reaktioner. Energirika atomer eller molekyler sägs vara aktiverade eller i upphetsat tillstånd.
Kedjereaktioner med fria radikaler startar med en s.k. kedjeinitierad reaktion som kräver någon form av energi (strålning, kemisk påverkan, värme) och gör att en atom eller molekyl får en oparig valenselektron. Det finns även kedjebärande reaktioner där 2 fria radikaler kan sägas återbildas via rotationsreaktioner, d.v.s. en radikal deltar i en reaktion som bildar en annan radikal, som i sin tur deltar i en reaktion som återbildar den första radikalen. Dessutom finns det av naturliga skäl även kedjeavslutande reaktioner, där den kinetiska energin måste tas upp av något ämne till exempel en hämmare eller antioxidant.
Radikaler är helt nödvändiga för den mänskliga överlevnaden, till exempel som skydd vid inflammationsprocesser, men de måste dock kontrolleras av antioxidanter.

Antioxidanter är nödvändiga i kroppen
Antioxidanter är alla substanser som förebygger eller avslutar kemiska kedjereaktioner där fria radikaler ingår. Substanser som har dessa egenskaper kan donera eller ta upp elektroner utan att själva omvandlas till reaktiva fria radikaler. Det finns två huvudgrupper av antioxidanter: endogena (kroppsegna) och de som kommer från kosten, med bioflavonid-antioxidanter som en mycket viktig undergrupp p.g.a. dess potens. Det finns starka antioxidanter (bioflavonoider, enzymer) och svaga antioxidanter (vitaminer, fettsyror), men de kan inte ersätta varandra eftersom alla deltar i ett mycket viktigt samarbete och måste vara i bra balans för att effektivt skydda mot ovälkomna fria radikaler.

5 olika typer av källor för antioxidanter
1. endogena antioxidanter som kroppen själv tillverkar.
2. antioxidanter som förekommer i maten.
3. antioxidanter från växtextrakt, frukt och grönsakskoncentrat, kryddor och örtextrakt.
4. antioxidanter i form av tillskott av fria aminosyror, vitaminer, mineraler och hormoner.
5. antioxidanter som tillsatser i livsmedel som konserverar maten.

1. Endogena antioxidanter
• glutation
• N-acetylcystein
• coenzym Q10
• urinsyra
• enzymer
• koppar/zink- och manganberoende
• superoxiddismutas (SOD)
• järnberoende katalas
• selenberoende glutationperoxidas
• bilirubin
• melatonin
• kväveoxid.

2. Antioxidanter från kost, växter, frukt och bär innehållande bland annat:

• C-vitamin
• E-vitamin
• betakaroten och övriga karotenoider
• gammalinolensyra
• bioflavonider t.ex. quercitin, pyknogenol.

3. Antioxidantrika växtkoncentrat (innehåller höga ORAC-värden)
• blåbär, hallon, björnbär, vinbär, körsbär, plommon, vindruvor, tranbär, havtorn, granatäpple
• kakao, korngräs, vetegräs, rajgräs, klorella, spenat, astaxanthin
• kryddor och örter som: gurkmeja, rosmarin, salvia, timjan, oregano, koriander, ginkgo, grönt te, vitt te.

4. Antioxidantrika kosttillskottskombinationer innehåller flera av följande ämnen:
• A-vitamin, betakaroten, blandade karotener, C-vitamin, bioflavonoider, selen, B-vitamin,
E-vitamin, blandade tokoferoler, alfaliponsyra, CoQ10, N-acetylcystein, L-cystein, L-metionin, L-glutation.

5. Antioxidanter som förekommer i livsmedel och har ett E-nummer t.ex.:
• E 140 klorofyll
• E 300 askorbinsyra
• E 306 tokoferolkoncentrat.

ORAC-värden
ORAC står för Oxygen Radical Absorbance Capacity. Det är ett värde som utvecklades av ”The National Institutes on Aging” i USA som mäter hur bra näringsämnen fångar upp fria radikaler. Det är en mätning av antioxidantaktivitet som hjälper oss att rangordna frukt, säd och grönsaker som har starkaste skyddande effekt mot skadan på hälsan från fria radikaler. Det mäter hur länge och till vilken mån ett födoämne eller andra kemikalier kan neutralisera ett oxidativt nedbrytande ämne. Ämnet heter peroxyl radikal och är en av flera viktiga fria radikalier som bidrar till tidigt åldrande samt utveckling av kroniska sjukdomar. ORAC använder peroxyl radikal som nyckel ämnet men det finns andra tester som har utvecklats för att mäta hur bra antioxidanter släcker aktiviteten hos andra farliga fria radikaler. NORAC mäter aktivitet mot peroxynitrit och HORAC mäter aktivitet mot hydroxyl radikaler.
Nya tester utvecklas som mäter en respons till en grupp av fria radikler som blir en kombination av ORAC, NORAC, HORAC och andra tester som kommer säkert att ge en mer omfattande mätning som flera kommer att använda i framtiden för att mäta hur ämnen i maten påverkar fria radikalier, men än så länge finns det mest medvetenhet, literatur och färdiga mätningar av ORAC-värden. Studier under början av 2000 talet har visat att ju större intag av frukt och grönsaker med höga ORAC-värden ju bättre skydd mot kroniska sjukdomar.
Ju flera oxidativa fria radikaler som ett födoämne kan sluka, desto högre ORAC-värde har det. Ju högre ORAC-värde desto bättre är ämnet för att hjälpa våra kroppar att motarbeta kroniska degenerativa sjukdomar, som cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Intag av ämnen med höga ORAC-värden ger oss ett bättre försvar.
Att äta många födoämnen som har höga ORAC-värden har visat sig höja antioxidantskyddet i blodet med hela 10–25 procent. En mycket färgrik kost som innehåller en hel del bär garanterar en daglig kost som höjer ORAC-värdena i blodet.

Ät minst en kopp av följande bärsorter eller frukter varje dag:
blåbär, hallon, jordgubbar, björnbär, plommon, russin, akaibär, tranbär, hjortron, smultron, gojibär, granatäpple eller mangostan. Olika juicer innehåller olika blandningar av värdefulla antioxidanter, av den anledningen så är det bra med variation. Som alternativ till frysta bär i gröten kan man dricka ett glas tranbärs- eller granatäppeljuice på morgonen.
En annan variant är att dricka en greensdryck varje morgon som innehåller bland annat vetegräs, korngräs, klorella, blandat med exempelvis bär eller banan för en mycket god och näringsrik smoothie. Det försäkrar att du börjar dagen med höga ORAC-värden. Istället för sockerdränkt sylt, använd frysta bär som tinas upp.
Lägg till i filen, gröten, müslin, på smörgåsarna eller liknande.

Jordbruksdepartementet i USA har gjort en topp 10-lista på de mest populära bären och frukterna som innehåller mest antioxidantskydd (högsta ORAC-värden):

  • Blåbär
  • tranbär
  • björnbär
  • hallon
  • jordgubbar
  • äpplen
  • körsbär
  • plommon
  • avokado
  • päron

Det finns flera orsaker varför man ska äta minst 10 portioner frukt och grönsaker:
• 10+ portioner ger höga ORAC-värden som skyddar dig mot kroniska sjukdomar.
• De friskaste folkgrupperna i världen äter oftast motsvarande minst 10 portioner.
• Det säkra högre intag av fibrer som ger bättre magfunktion och hälsa.
• Det finns många studier som säkrar de positiva hälsoeffekterna av minst 10 portioner.
• Det ersätter plats för mycket annat som är mindre hälsosamt. Om du äter 2 morötter som mellanmål så blir du inte lika sugen på godis eller vitt bröd med marmelad.
• Variationer av olika färgämnen och fytokemikalier i en växtbaserat diet exponerar dina gener för ämnen som förbättrar dina chanser att uppnå din optimala genetisk kapacitet. De hjälper till att förbättra cell kommunikationen som leder till bättre nyckel funktioner som hormonbalans, avgiftningsfunktioner, neurologiska funktioner, psykologisk balans och ett starkt immunförsvar.
• Du förtjänar ett mycket bra hälsotillstånd istället för ett nedsatt eller lagom bra tillstånd.

Radikalerna behövs
Stora mängder radikaler bildas i vita blodkroppar (makrofager och granulocyter) när bakteriella infektioner ska bekämpas och vid bekämpning av cancer (även om cancern inte har sitt ursprung i en attack av fria radikaler).
Fria radikaler kan illustreras som kroppens kemiska vapenarsenal. Tyvärr kan dessa vapen komma i ”fel händer” och kan då åstadkomma stor skada i kroppen.
I kroppens ämnesomsättning är det i första hand de fria radikalerna som bildas av syremolekyler som är intressanta. De två viktigaste är superoxid-radikalen och hydroxyl-radikalen. Singlettsyre är en syremolekyl och fri radikal som sägs vara i exciterat tillstånd (förhöjd energi) och därigenom är reaktiv. Peroxidjonen, en syremolekyl med två extra elektroner, bildar fria radikaler i närvaro av fria järn- eller kopparjoner.
Uppkomsten av ovanstående reaktiva syrevarianter sker i kroppens ämnesomsättning (oxidationer), men genom miljögifter får vi i oss ett stort överskott av ämnen som kan initiera en mängd fria radikaler i kroppen.

Yttre ämnen och faktorer som kan initiera fria radikaler i människokroppen

Organ som påverkas   Ämnen och faktorer som påverkar 
generellt påverkande fysikaliska faktorer  UV-ljusmagnetismradioaktiv strålning
via lungorna luftföroreningar, t.ex. tobaksrök, bilavgaser m.m.
via huden kemikaliersalvor
via födan kemikaliercarcinogenerhärsken eller överhettad mattungmetaller
Övrigt hög fysisk aktivitetinflammation

Antioxidanter och radikaler i ett ständigt samspel
Av ovanstående fakta kan det tyckas vara farligt att leva och det är det tyvärr också om man inte är medveten om hur miljön kan påverka oss. När nivån av fria radikaler blir för hög hamnar kroppen i ett stadium som kan kallas oxidativ stress. Vid stress, fysisk eller psykisk, startas en mängd nedbrytande reaktioner i kroppen, det vill säga oxidationer. Detta är ändamålsenligt i det akuta skedet, men om stressen kvarstår en längre tid kan förråden av viktiga antioxidanter utarmas. De sjukdomar som kan härledas till tillstånd där fria radikaler kan vara involverade är många och omfattar mer eller mindre alla tillstånd.
Att härleda det utomordentligt komplexa samspelet mellan antioxidanter och fria radikaler i kroppen är en vetenskap i sig och låter sig inte göras här, varför bara en vågad förenkling kommer att beskrivas.

Antioxidanter stärks av näringsämnen
Antioxidanter förekommer naturligt i kroppen men p.g.a. ökad miljöbelastning och stress samt mindre fullvärdig kost behövs oftast tillskott av dessa. Av de antioxidanter som produceras i kroppen är de viktigaste enzymer som t.ex. SOD (superoxiddismutas), glutationperoxidas, metioninreduktas och katalas.
För att dessa skall bildas och fungera som antioxidanter behövs tillräckliga mängder av livsviktiga näringsämnen. För SOD behövs zink, koppar och mangan. För glutationperoxidas behövs selen och vitamin B2 som omvandlar glutationdisulfid till glutation. Genom födan erhålls mer eller mindre viktiga antioxidanter som t.ex. bioflavonoider, C-vitamin, E-vitamin, betakaroten, coenzym Q10, zink, koppar, mangan, aminosyran L-cystein och fettsyror som GLA (gammalinolensyra) trots att GLA själv lätt härsknar och behöver blandas med exempelvis E-vitamin för att hålla sig stabil.

Fria radikaler bildas och tas om hand i kroppen
Endogena fria radikaler produceras i mitokondrierna vid avgiftning i levern, i vita blodkroppar, i adrenalin-metaboliter och i neurotransmittorer. De 2 sista källorna kan förklara kopplingen mellan stress och sjukdom.

Bildandet och omhändertagandet av fria radikaler kan beskrivas så här:
(I) Syre och näring deltar i cellmetabolismen, där (II) energiproduktion äger rum och ATP (kroppens viktigaste energimolekyl) bildas. Från detta ”kraftverk” bildas slaggprodukter i form av bland annat fria radikaler, som behöver tas omhand för att inte vålla allvarliga cellskador (III).
I första hand bildas superoxidradikaler som deaktiveras av SOD, fettperoxid- och väteperoxid-radikaler som deaktiveras av glutationperoxidas, hydroxylradikaler (kroppens ”atombomb”) som deaktiveras av metioninreduktas och överskott av väteperoxid som deaktiveras av katalas. På cellnivå utgör väteperoxid ett mycket allvarligt hot mot cellerna och måste deaktiveras snabbt då den annars lätt producerar fria radikaler. Därför finns det två enzymer som är involverade i deaktiveringen av denna, nämligen glutationperoxidas och katalas.
De fria radikaler av något svagare natur som bildas av antioxidantenzymerna tas sedan om hand av (IV) andra antioxidanter. Dessa erhålls företrädesvis via födan som E-vitamin, C-vitamin, betakaroten med mera, varav slutprodukterna omvandlas till vatten, syre och andra ofarliga produkter.
De enzymatiska antioxidanterna eliminerar de fria radikalerna 3–10 ggr snabbare än antioxidanter från kosten. Senare studier visar att de bioflavonoider som finns inom växtriket har den absolut största kapaciteten att eliminera fria radikaler, upp emot 100 ggr snabbare än övriga antioxidanter från kosten.
Superoxid- och hydroxylradikaler angriper vävnad och celler direkt och spelar en avgörande roll i produktionen av fria radikaler. En av de vanligaste vägarna är fettperoxidation, vilket gör att kroppens fett härsknar. Eftersom cellens membran är omgiven av fett oxideras detta och leder till att membranet hårdnar. Näringen har då svårt att penetrera cellväggen eller så uppkommer en skada i cellväggen vilket resulterar i cellkollaps. När antalet celler som dör är högre än nyproduktionen accelererar åldrandet. Jämför till exempel din hud hur den såg ut när du var yngre mot hur den ser ut sedan du åldrats.
Fria radikaler gör att vävnad binder samman hårdare, vilket gör bindväv och hud hårdare och slappare, detta beror även på sämre cirkulation.

Radikaler behövs vid inflammationer
En annan vanlig effekt av fri radikalaktivitet är inflammationer. Med begreppet inflammation menas i dagligt tal infektion, men inflammation är ett vidare begrepp där även infektion ingår. Inflammationer förknippas ofta med något dåligt men i ett vidare perspektiv existerar även ändamålsenliga inflammationer.
En ändamålsenlig inflammationsmekanism är när kroppen försvarar sig mot en skada, som till exempel angrepp av levande organismer eller exponering av giftiga ämnen. Inflammationen ökar blodcirkulationen till skadeområdet och bidrar till initieringen av läkningsprocessen. Normalt har denna process upphört inom 3–6 dagar. Detta kan eventuellt jämföras med att vi håller försvarssystemet i trim. Ohälsosamma inflammationer skiljer sig bara på så sätt att processen inte stängs av. Detta kan bero på autoimmunitet, kroniska infektioner, irritation, konstant exponering av gifter, kroniska sjukdomar eller brist på de näringsämnen som behövs för att motverka inflammation på ett naturligt sätt. Vid till exempel artrit oxideras fettet i ledvätskan av fria radikaler, vilket initierar inflammationen med svullnad och smärta som följd, varvid även brosket påverkas och dess smörjande egenskaper förloras.
Efter en allvarlig skada brukar normalt serumvärderna av albumin, transferrin, ceruplasmin, zink och järn sjunka med en motsvarande höjning i vävnaden. Förändringen i serumvärden speglar det faktum att de neutrofila vita blodkropparna har aktiverats och förflyttat sig till skadestället i vävnaden. Skulle inflammationen förvärras kommer muskulaturen att förlora mängder av aminosyror, företrädesvis glutamin och arginin som då används vid reperationsarbetet av vävnaden.
För att påskynda läkningen bör patienten vila och minska kaloriintaget de första dagarna. Men man bör öka näringsintaget företrädesvis med vitaminerna B1, B2, B6, B12, biotin, C-vitamin, bioflavonoider och alfa-ketoglutarat, L-ornitin, magnesium, koppar, zink och andra spårämnen. Samtidigt är det viktigt att så fort som möjligt göra små sträckningar och små rörelser av skadeområdet för att öka blodcirkulationen till området, som kan hjälpa nedbrytning av sjuk vävnad och nybildning av frisk vävnad. Proteolytiska enzymer som proteas, trypsin, kymotrypsin, papain, bromelain och pankreatin är effektiva, naturliga antiinflammatoriska ämnen som snabbt hejdar en inflammatorisk process, speciellt om de används med antioxidanter och fettsyrorna EPA/DHA. Kroniska, överaktiva inflammationer producerar stora mängder oxiderande joner, fria radikaler och lyserande enzymer som förstör bakterier, men om inte inflammationen avstannar angrips även intilliggande vävnad som då också skadas.

Radikaler används av vita blodkroppar
Polymorfonukleära leukocyter (PMN), vita blodkroppar, har en viktig roll vid dödandet av ovälkomna mikrober i samarbete med C-reaktivt protein (CRP). När ytan av cellen är mättad med PMN- och CRP-bundna mikroorganismer kommer aktiviteten av PMN att öka exceptionellt till en punkt då dödliga fria radikaler från superoxidjonen dödar de invaderade mikroorganismerna men också PMN som ofta dukar under. Därefter fortsätter de fria radikalerna att oxidera arachidonsyran som kommer från det nedbrutna PMN.
I nästa steg invaderar mononukleära vita blodkroppar (monocyter) de skadade cellerna beroende på att antigenrester bildas av det nedbrutna PMN. Monocyterna blir då aktiverade och avger cytokiner, en grupp av icke endokrina budbärare. Cytokinerna hjälper till att organisera vårt försvar mot virus och cancer. Bland cytokinerna kan räknas interleukinerna IL-1, IL-2, IL-6 och tumörnekrosfaktorn (TNF). TNF kan eliminera cancerorsakande celler och hjälpa lymfocyterna i försvaret på olika sätt. Tillsammans med IL-6 ges signal till hjärnan att höja kroppstempraturen, som hämmar cancertillväxten och förstärker aktiviteten av antikroppsproduktionen.
Nyligen uppkomna bevis visar att TNF kan vara en markör för utveckling av åderförkalkning. Cytokiner och akutfasproteiner kan även vara en hjälp i förklaringen till varför vissa personer har höga kolesterolvärden. Höga doser av fria radikaler kan därmed bidra till en utveckling av ateroskleros enligt dessa 2 mekanismer. Andra funktioner hos cytokiner är att de hjälper T- och B-lymfocyter att hitta skador. Även cystein, en aminosyra som tillhör cytokiner, har liknande funktion.
B-lymfocyter hjälper T-celler att ta hand om antigener, varefter de sedan hjälper till att producera antikroppar från tillgängliga immunoglobuliner som IgA, IgG och IgM.
I denna funktion känner B-lymfocyten bara igen en specifik antigen. Om denna antigen skulle vara en hapten kommer antikroppen att agera direkt mot vissa vävnadsproteiner, som då kan orsaka autoimmuna sjukdomar. Närvaron av tungmetaller och oxidanter som stimulerar bildandet av fria radikaler kan ytterligare stimulera dessa hyperkänsliga reaktioner.
Ovanstående sammanfattning om inflammationer visar vilket komplext mönster som är involverat vid reaktioner med fria radikaler och antioxidanter.

Att balansera intaget av näringsämnen
Eftersom kroppen kontinuerligt producerar fria radikaler är det viktigt att begränsa exponering som stimulerar dessa reaktioner mer än vad kroppen behöver för sitt eget försvar. Matvanorna i västvärlden och påverkan från ökade miljögifter gör att det är viktigt att tillgodose kroppens behov av antioxidanter i födan och genom kosttillskott. De viktigaste kostkällorna för antioxidanter är frukt, grönsaker och hel säd. Även te, rött vin, vindruvskärnor och olivolja innehåller antioxidanter. Detta är också viktiga komponenter i den s.k. medelhavskosten, d.v.s. den mat som äts av människor kring Medelhavet och som bedöms vara anledningen till den låga frekvensen av hjärt-kärlsjukdomar i dessa områden.

De viktigaste antioxidanterna och andra befrämjande substanser som man bör inta i större doser är:
bioflavonoider, C-vitamin, A-vitamin, E-vitamin, karotenoider, cystein, vitamin B2, liponsyra, omega-6- fettsyran GLA, omega-3-fettsyrorna EPA och alfalinolensyra, kondroitinsulfater (brosk) och mineral som Se, Cu, Zn, Mn, Cr och Si.
Det bör påpekas att fettsyrorna mycket lätt angrips av fria radikaler genom bl.a. ljus och värme varvid de genomgår en härskningsprocess som gör att de får en motsatt verkan. All härsken mat (speciellt upphettat vegetabiliskt fett med mera) bör absolut undvikas. För att skydda de känsliga fleromättade fettsyrorna är det viktigt att dessa inte utsätts för syre, ljus och värme. Om möjligt bör de berikas med fettlösliga antioxidanter som till exempel E-vitamin.
Livsmedelsindustrin är idag till viss del medveten om detta, men inte i dess fulla innebörd. Ett gott råd är att använda mättat fett vid matlagning (smör eller kokosfett) eller olja som tål hög värme och vars kedjor inte ändras vid upphettning som till exempel olivolja. Kontrollera att oljan i öppnad flaska är max tre månader gammal och förvara den svalt och mörkt eller i mörka flaskor.

Sjukdom och fria radikaler
Fria radikaler är en bidragande orsak till kemisk toxicitet, hjärt-kärlsjukdomar, cancer, strålskador, inflammationer, åldrande, artrit och nedsatt immunförsvar. En del sjukdomar som har starkt samband med nedbrytning p.g.a. oxidativ skada finns i följande tabell. Cancer anses vara en sjukdom som i allra högsta grad är förknippat med skador från fria radikaler.
I de allra flesta fall anser man att DNA-material har skadats av fria radikaler via exponering för virus, kemikalier, metaller eller strålning.
Skadan dödar celler men det kan ta 20–30 år att utveckla cancer efter att DNA-skadan har skett.

Sjukdomar och tillstånd associerade med oxidativa skador

  • Åderförkalkning
  • Parkinsons sjukdom
  • Inflammatoriska tarmsjukdomar
  • Multipel skleros (MS)
  • Artrit och andra inflammatoriska sjukdomar
  • Grå starr
  • Diabetes
  • Pankreatit
  • Cancer
  • Medicinbiverkningar
  • Lungfunktionsnedsättning, t.ex. astma
  • Åldrande
  • Hudsjukdomar

Celldegeneration genom oxidering av fleromättade fetter kan påbörjas genom fria radikaler. Detta kan i sin tur orsaka en kedjereaktion som orsakar membranskador eller produktion av lipidperoxider, som i sin tur främjar arterioskleros. Det är inte kolesterol som är farligt, det är oxiderat kolesterol som skadar kärlväggarna. Skador på DNA kan orsakas av fria radikaler. Fria radikaler kan också vara avgörande i begynnelsestadiet av cancer. Cellen oxiderar lätt vid kontakt med fria radikaler.
Fria radikaler ”äts” effektivt upp under normala förhållanden genom de antioxidanta enzymerna SOD, glutationperoxidas och katalas. Detta sker även genom antioxidanter i näringskällor som till exempel A-, C- och E-vitamin, mannitol, selen och taurin. Följande sammanfattar de viktigaste antioxidanterna.
Det finns flera studier som pekar på ett samband mellan insjuknande i hjärt-kärlsjukdom och låga antioxidantnivåer. Risken att insjukna i cancer fördubblas vid lågt intag av frukt och grönsaker
(som innehåller mycket antioxidanter). Astma skulle delvis kunna bero på cellskador i luftvägarna och man har också sett klara förbättringar vid tillskott av C-vitamin, E-vitamin och betakaroten.

Kväveoxid både oxidant och antioxidant
Beroende på koncentrationen kan kväveoxid vara både oxidant och antioxidant. Kväveoxid finns dels i endotelceller i blodkärlen och påverkar där blodtrycket, dels i stora mängder i makrofagerna när dessa är aktiva, dels som en neurotransmittor i CNS och autonoma nervsystemet. Kväveoxid bildas ur aminosyran arginin med hjälp av enzymet kväveoxidsyntetas och överstimulering av detta enzym kan ge oxidativa skador i flera organ, till exempel musklerna, CNS, PNS, immunsystemet, lungorna, levern och mag-tarmsystemet. Förhöjda nivåer av kväveoxid har setts hos patienter med kroniskt trötthetssyndrom och hjärtsvikt och metaboliten nitrat har också varit förhöjd enligt en studie publicerad i den ansedda läkartidskriften Lancet. Enligt en annan studie publicerad i samma tidskrift är halterna av kväveoxid skyhöga i tarmarna hos patienter med ulcerös colit, och artikelförfattarna föreslår antioxidanttillskott för dessa patienter.

Antioxidanta vitaminer

• Betakaroten: Förutom att betakaroten är en källa för A-vitamin är det effektivt när det gäller att oskadliggöra det reaktiva singlettsyret och att verka som en antioxidant genom att ta hand om fria radikaler. Dessutom anses detta näringsämne bidra till att minska risken för vissa typer av cancer genom sina antioxidativa och antimutagena egenskaper. Även andra karotenämnen har en viktig och specifik antioxidantverkan. Lykopen, gammakaroten, lutein, zeaxantin och alfakaroten är exempel på några av fler än 600 pigmentfärger i karotenfamiljen. Däremot är A-vitamin en svag antioxidant jämfört med karotenerna.

• A-vitaminpalmitat: A-vitamin och betakaroten har hos försöksdjur bevisats hindra patologisk förändring liksom tillväxten av kemiskt betingade och transplanterade tumörer. Hos människor har retinoider hindrat eller stoppat maligna patologiska förändringar som t.ex. leukoplaki på ett tidigt stadium.

• B-vitaminer, speciellt B2 anses vara viktiga antioxidanter. Eftersom vitamin B2 är essentiell för omvandlingen av glutationdisulfid till glutation, kan den anses vara en antioxidant.

 C-vitamin ingår i ett flertal enzymer samt vid metabolismen av olika näringsämnen och farmakologiskt aktiva ämnen i kroppen. C-vitamin aktiverar vissa avgiftande enzymsystem i levern. En annan viktig funktion är dess förmåga att konkurrera med andra ämnen om substratbindning. Denna funktion anses speciellt viktig för att förhindra att eventuella cancerframkallande nitrosaminer bildas.

• Askorbylpalmitat: C-vitamin är en viktig komponent när det gäller antioxidantförsvaret. Singlettsyre (exiterat syre) bidrar till ökad bildning av fria radikaler och C-vitamin kan oskadligöra det. För övrigt stödjer C-vitamin immunförsvaret genom att cirkulera E-vitamin i blod och vävnader. Askorbylpalmitat är en fettlöslig form av C-vitamin. Den kan påverka fettmembran på ett starkare sätt.

• E-vitamin: Forskning på både människor och djur har påvisat E-vitamin skyddande effekter på fria radikal-reaktioner och peroxidskador i åldrandet. Det bromsar oxidationen av arakidonsyran och har förmågan att förhindra att fettet i LDL-kolesterolet härsknar. Samarbetet med karotenoiderna är här mycket viktigt. Naturliga E-vitaminkällor har bättre upptag och effekt än syntetiska former. En blandning av flera tokoferoler har bättre effekt än endast alfa- eller gammaformen.

• Bioflavonoider, till exempel hesperidin, rutin, quercitin, metoxyflavon, pyknogenoler och polyfenoler är antioxidanter och arbetar tillsammans med C-vitamin. Pyknogenol är den kraftfullaste och viktigaste bioflavonoid- antioxidanten. (Den är 50 gånger starkare än E-vitamin och 20 gånger starkare än C-vitamin). Den finns i vindruvskärnextrakt (proantocyanidiner) och pinjeträdsbark (Pinus maritima). Andra källor för bioflavonoider är grönt te, ginko biloba (quercetin), bovete och många andra växter. Bioflavonoiderna har en extremt bred och effektiv funktion som antioxidant.

Antioxidanta mineraler

  • Selen (Se) aktiverar glutationperoxidas som är en viktig antioxidant. Här i norden har vi selenfattig jord, varför det är av stor vikt att vi intar detta viktiga spårämne som kosttillskott. Selenbrist visar sig ha stor betydelse vid bl.a. hjärt-kärlsjukdomar. Selen finns i de flesta mänskliga vävnader och har varierande effekt på immunsystemet. Det är en antioxidant som skyddar oss från bl.a. tungmetallernas skadeverkan. Varje molekyl glutationperoxidas innehåller 4 atomer selen.
  • Koppar (Cu), zink (Zn) och mangan (Mn) är viktiga vid aktivering av det viktiga superoxiddismutaset (SOD), en enzymatisk antioxidant, som deaktiverar superoxidradikalen. Kopparnivån är låg hos personer med kroniska kärlsjukdomar. Tänk på att tillskott av koppar måste balanseras med zink och tvärtom. Inta 15–20 ggr mer zink än koppar.
  • Kisel (Si) är ett essentiellt spårämne som behövs i biosyntesen av kollagener och glukosaminoglukaner.
  • Kondroitinsulfater (glukosaminoglukaner, proteoglukaner) hjälper till med att esterifiera olika hydroxylgrupper av galaktosaminrester som ger fibrerna i leder och senor, elasticitet och styrka.

Antioxidanta aminosyror

• Glutation: (GSH) i dess reducerade form skyddar cellerna från oxidanter, fria radikaler och cytotoxiska medel. Minskning av GSH-nivån genom åldrande har hos möss påvisats i lever, njurar, hjärta och blod. Glutation är en av de allra mest kraftfulla antioxidanter som kroppen tillverkar. Den är svår att absorbera i tillskottsform men värden kan öka med tillskott av NAC, L-cystein, C-vitamin, antioxidantkomplex samt vassleproteinpulver.

 N-acetylcystein (NAC) och L-cystein: slukar effektivt fria radikaler och avgiftar kroppen från bl.a. tungmetaller. L-cystein ingår i tripeptiden glutation och anses hjälpa till med regleringen av lymfocyternas transport, det spelar därmed en viktig roll i kontrollen av virus och cancer.

• Taurin: är en essentiell aminosyra som finns i stora mängder i skelettet, hjärtmuskeln, hjärnan och binjurarna. Trombocyterna tar upp större mängder taurin än någon annan aminosyra. Vid djurförsök har taurin visat skyddande egenskaper mot strålning och gynnat återhämtningen av leukocyter. Det medförde en ökad livslängd på de bestrålade mössen.

• Metionin: är en svavelbärande aminosyra som också verkar som antioxidant.

Antioxidanta enzymer och coenzymer

• Superoxiddismutas (SOD): förekommer bl.a. i vissa typer av vetegroddar och absorberar den farliga fria radikalen superoxid.

• Coenzym Q10: är en antioxidant med specifikt skyddande verkan på hjärtmuskeln. Den har också en antiinflammatorisk verkan och verkar stärkande och skyddande vid de allra flesta tillstånd.

Antioxidanta fettsyror och prostaglandiner

• GLA, EPA och DHA är gynnsamma fettsyror med antioxidanta funktioner. Fettsyror kan tyckas kontroversiella då de själva lätt härsknar (angrips av fria radikaler). Gammalinolensyran (GLA) oxideras i kroppen till dihomogammalinolensyra (DGLA). DGLA konkurrerar med arachidonsyran vid oxidering av enzymer och hjälper därför till att reducera aggregering av dess slutprodukter. I djurförsök har det visat sig att fettsyror rika på GLA har liknande egenskaper som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel men utan biverkningar. Djurförsök visar att GLA är gynnsamt för dem som har kroniska leversjukdomar.
Eftersom GLA syntetiseras från linolsyra kan linfröolja vara ett bra supplement. Brist på zink, magnesium och vitamin B6 minskar produktionen av GLA. Syntesen kan även blockeras av högt alkoholintag, infektioner, överskott av mättade fetter, margarin och raffinerade oljor. Brist på binjurehormoner och behandling med antiinflammatoriska läkemedel kan förstärka bristen på GLA.

• Prostaglandiner finns som PG-1, PG-2 samt PG-3 och syntetiseras av olika fettsyror. Dessa spelar en viktig roll i kroppens försvar mot inflammationer genom att antingen stimulera eller hämma det. PG-1 från GLA hjälper till vid nedbrytningen av inflammationer. PG-2 förvärrar inflammation och deriveras från den essentiella linolensyran och från arachidonsyra. En variant på PG-2, PGL-2 (prostacyklin) fungerar som ett ämne som motarbetar sammanslagningar och som ett kärlutvidgande ämne, som därmed hjälper till med att bromsa inflammationen. PG-3 hjälper GLA att bekämpa inflammationer och deriveras från omega-3-fettsyror, som till exempel EPA och DHA.

Övriga antioxidanta ämnen

• Mannitol: eliminerar inte utan ersätter fria radikaler.

• Liponsyra: en källa för antioxidanter i sulfhydralgrupperna.

• BHA och BHT: starka syntetiska antioxidanter som förekommer som tillsatser i livsmedel.

• Antioxidanta örter:
• Silymarin: har påvisats ändra immunresponsen och SOD-aktiviteten i erytrocyter och lymfocyter hos patienter med levercirros. Silymarin skyddar och regenererar leverceller.
• Ginkgo biloba: flavoglycosider i ginkgo innehåller quercitin och naturligt förekommande flavonoider som har en kraftfull antioxidant verkan.
• Chaparral, myrra och salvia: har bevisade antioxidanta egenskaper
• Japanskt grönt te: polyfenoler innehållande katechiner som kallas epigallokatechin gallat (EGCG) ger grönt te en stark antioxidantverkan.
• Rosmarin: rosmarinsyra och andra flavonoider ger rosmarin en antioxidant effekt likvärdig BHA och BHT.
• Vitlök: innehåller antioxidanter, selen, A-vitamin, C-vitamin, B-vitaminer samt motarbetar åderförkalkning och immunsjukdomar.
• Lök: innehåller quercetin samt har liknande men svagare ämnen än vitlök.

 

Exempel på studier

Antioxidanter och hjärt-kärlsjukdomar
En finsk studie med 5 133 finska män och kvinnor visar att de som hade lägre halt av karotenoider och C- och E-vitamin i kroppen hade en större dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar.
Knekt P. “Antioxidant Vitamin Intake and Coronary Mortality in a Longitudinal Population Study”. Amer J of Epid, 1994;139:1180–90.

Antioxidanter och minskade kolesterolvärden och fettperoxidering
Man mätte effekten av intag av ett antioxidantkomplex med A-, C- och E-vitamin samt kolesterol och fettperoxidering på en grupp universitetsstudenter och konstaterade minskade fettperoxideringsvärden, sänkt plasma kolesterol och förhöjda värden av HDL-kolesterol efter tillskott.
Vinson J. “Beneficial Effects of Antioxidant Vitamins on Lipids and Lipid Peroxidation”. J Am Coll Nutr, 1990;9:5:537/Abstract 55.

Hjärtinfarkt och antioxidanter
63 personer intog 50 000 IE A-vitamin, 1 000 mg C-vitamin, 400 mg E-vitamin och 25 mg betakaroten per dag under 28 dagar och jämfördes med en placebogrupp bestående av 62 personer. Alla 125 som deltog i undersökningen misstänktes ha hjärtinfarkt. Enzym- och EKG-mässigt hade antioxidantgruppen signifikant mer gynnsamma värden tydande på mindre infarktstorlek och även färre farliga kliniska anfall. Slutsats: ett antioxidanttillskott med A-, C- och E-vitamin och betakaroten kan skydda vid nyligen genomgången hjärtinfarkt, mot hjärtmuskelnekros och oxidativ stress.
Singh RB. et al. “Usefullness of Antioxidant Vitamins in Suspected Acute Myocardial Infarction”. Am J Cardiol, 1996;77:232–6.

Cancer och tomater
Män som äter minst 10 portioner tomatbaserad mat i veckan, minskar risk att få prostatacancer med
40 procent, medan män som äter 4–7 portioner minskar den risken med 20 procent, enligt en nyligen gjord studie från Harvard. Av de 46 frukter och grönsaker som man har studerat var det bara tomater och jordgubbar som påverkade insjuknandet i prostatacancer. Tomaternas goda effekt fanns både i färska och tillagade tomater. Tomater har höga halter av lykopen, som är en potent antioxidant i karotenoidfamiljen.
Giovannucci E. et al. “Intake of Carotenoids and Retinol in Relation to Risk of Prostate Cancer”. J Natl Cancer Inst, 1995;87:23:1767–76.

C- och E-vitamintillskott skyddar mot äggstockscancer
Intag av C- och E-vitamintillskott i mängder större än RDI ger ett skydd mot äggstockscancer som är bättre än om man bara får ökade mängder antioxidanter genom kosten. Intag av antioxidanttillskott tillsammans med antioxidantrik kost ger det allra bästa skyddet mot äggstockscancer.
Fleischauer AT. et al. “Dietary antioxidants, supplements, and risk of epithelial ovarian cancer”. Nutr Cancer, 2001;40:2:92–8.

Cellförändringar i livmodertappen och antioxidanter
Författarna till denna artikel menar att antioxidanter som intas med kosten har en skyddande effekt mot utvecklandet av cervixcancer (cancer i livmodertappen). Lägre intag av A-vitamin och betakaroten i kosten har visat sig ha klart samband med grava cellförändringar och cancer ”in-situ” (första stadiet av cancer som är lokalt och ytligt växande). Risken att insjukna i cervixcancer ökar vid lågt intag av både karotenoider och antioxidanter. Låga plasmanivåer av betakaroten, E-vitamin och C-vitamin har hittats hos patienter med cervixcancer. Intag av antioxidanter skulle kunna vara ett värdefullt, preventivt komplement till sedvanliga kliniska behandlingsmetoder.
Romney SL. et al. “Nutrient Antioxidants in the Pathogenesis and Prevention of Cervical Dysplasias and Cancer”. J of Cell Biochem, 1995;23:96–103.

Bröstcancer
I en uppföljande enkätsvarsstudie på över 5 000 kvinnor, hälften med bröstcancer och hälften friska, sågs en signifikant minskning i risken att insjukna i bröstcancer vid högt intag av betakaroten, E-vitamin och kalcium.
Negri E. et al. “Intake of selected micronutrients and the risk of breastcancer”. Int J of Canc, 1996;65:2:140–4.

Blåscancer
Av 65 män med biopsiverifierad blåscancer fick hälften sedvanlig immunoterapi och hälften fick även tillägg av 40 000 IE A-vitamin, 100 mg vitamin B6, 2 000 mg C-vitamin, 400 IE E-vitamin och 90 mg zink. Efter 4 år sågs en 40 procentig, signifikant, minskning av återfall i behandlingsgruppen jämfört med placebogruppen. Inga biverkningar sågs och författarna menar att antioxidanterna troligtvis har en synergistisk effekt.
Lamm DL. et al. ”Megadose Vitamins In Bladder Cancer: A Double-Blind Clinical Trial”. J of Urol, 1994;151:21–6.

Koloncancer
I en studie där samtliga deltagare hade koloncancer, fick 20 personer A-, C- och E-vitamin medan de 23 andra deltagare fick placebo. Innan behandlingen tog man 6 biopsier hos alla deltagare i tillsynes normal slemhinna, och upprepade biopsierna efter 3 och 6 månader. I behandlingsgruppen fanns flera markörer som tydde på minskad patologisk cellproliferation, vilket skulle kunna minska risken att precancerösa tillstånd uppkom.
Paganelli GM. et al. “Effect of Vitamin A, C and E Supplementation in Rectal Cell Proliferatioin in Patients With Colorectal Adenomas”. J Natl Canc Inst, 1992;84:1:47–51.

Antioxidanter i kosten hjälper barn med leukemi
Ökat intag av antioxidanter i kosten ger mindre biverkningar från cellgiftsbehandling hos barn med akut lymfoblastisk leukemi. Lågt intag av A-, C- och E-vitaminer i maten gav ökad risk för infektioner, behov av längre sjukhusvistelse och ökad toxicitet och biverkning från cellgiftsbehandling.
Kennedy DD. et al. ”Low antioxidant vitamin intakes are associated with increases in adverse effects of chemotherapy in children with acute lymphoblastic leukaemia”. Am J Clin Nutr, 2004;79:6:1029–36.

Cancer, antioxidanter och DNA-skador
I denna undersökning fick 50 rökare och 50 icke-rökare, samtliga friska, under en 20-veckors period antingen placebo eller 100 mg C-vitamin, 280 mg E-vitamin och 25 mg betakaroten per dag. De som fick vitamintillskott hade signifikant klart reducerat antal oxidativa skador på basparen i lymfocyt-DNA och det gällde både rökare och icke-rökare. Lymfocyterna i antioxidantgruppen hade bättre uthållighet och färre skador vid oxidativ stress vid in-vitro försök.
Duthie SJ. et al. ”Antioxidant Supplementation Decreases Oxidative DNA Damage in Human Lymphocytes”. Canc Res, 1996;56:1291–5.

Småcellig lungcancer
18 patienter med småcellig lungcancer fick, förutom sedvanlig strålning och cytostatika, antioxidantbehandling i form av vitamin-, mineral- och fettsyretillskott. Resultaten där bl.a. 8 patienter fortfarande levde 32 månader senare, visade att denna behandlingskombination hade bättre resultat än någon tidigare publicerad studie vid denna mycket svåra cancerform.
Jaakkola K. et al. “Treatment with Antioxidant and other Nutrients in Combination with Chemotherpy and Irradiation in Patients with Small-Cell Lung Cancer”. Anticanc Res, 1992;12:599–606.

Munhålecancer
Åtta kliniska studier har visat att betakaroten och E-vitamin minskar leukoplaki utveckling (vita fläckar som kan vara förstadium till cancer) i munhålan, även om den sortens okontrollerade studier har begränsningar. Dosintervallen har för betakaroten varit 30–60 mg per dag och E-vitamin maximalt 800 IE per dag. Den gemensamma teorin är att antioxidanter kan reducera radikalers kumulativa skador.
Garewal HS. ”Emerging Role of B-Carotene and Antioxidant Nutrients in the Prevention of Oral Cancer”. Arch of Oc Head and Neck Surg, 1995;121:141–4.

Antioxidanter bra att ta med cellgifter vid cancerbehandling
En analys av 19 studier där man kombinerar antioxidanttillskott med cellgiftsbehandling visade ingen sämre effekt av cellgiftsbehandling som många läkare få lära sig, men däremot visade att patienter som intog antioxidanter vid cellgiftsbehandling levde längre, hade ökade tumördödande effekter av cellgiftsbehandling samt hade mindre biverkningar av behandlingen.
Block KI. et al. ”Impact of antioxidant supplementation on chemotherapeutic effecacy: a systematic review of the evidence from randomized controlled trials”. Cancer Treat Rev, 2007 Mar 14.

Motion, antioxidanter och muskelskador
Studier på människor har visat att tillskott av antioxidanta vitaminer i samband med motion minskar lipidperoxidationen. En ökning av oxidativ stress och antioxidanternas enzymaktivitet som hindrar lipidperoxidation inträffar i samband med motion. Därför kan antioxidanta vitamintillskott rekommenderas till dem som har ett tungt kroppsarbete eller regelbundet motionerar hårt. Antioxidanterna i dessa studier som intogs per dag var: C-vitamin 400–1 000 mg, E-vitamin 400 mg och betakaroten 30 mg.
Dekkers JC. et al. “The Role of Antioxidant Vitamins and Enzymes in the Prevention of Exercise-Induced Muscle Damage”. Sports Med, 1996; 21:3:213–38.

Ledgångsreumatism
I denna studie fick 41 personer med långvarig ledgångsreumatism antioxidantbehandling i form av vitaminer, mineral och fettsyror i de fall värdena låg under normalvärden. Kliniskt fick 90 procent en lindring av smärtan och minskat behov av smärtstillande medel. Plasma A- och E-vitaminnivåerna var generellt låga, men bara E-vitaminnivåerna ökade i samband med behandlingen. En signifikant sänkning av plasma-arakidonsyra uppmättes, där arakidonsyran har en mycket viktig roll vid initiering av inflammationskaskaden.
Jaakkola K. et al. ”Behandling av ledgångsreumatism med antioxidanter och andra stödämnen”. Sw J of Biol Med, 1992:1.

Nyttan av antioxidantvitaminer vid hjärtinfarkt
En indisk dubbelblind placebokontrollerad studie visar att vid hjärtinfarkt ger 28 dagars tillförsel av
A-vitamin 150 000 IE per dag, E-vitamin 400 mg per dag, C-vitamin 1 000 mg per dag och betakaroten 125 mg per dag minskad infarktstorlek, både EKG- och enzymmässigt, minskade symtom och bättre hjärtfunktion.
Singh RB. et al. ”Usefullness of antioxidant vitamins in suspected acute myocardial infarction (the Indian experiment of infarct survival-3)”. Am J of Cardiol, 1996,77;4:232–6.

Åderförkalkning
20 kaniner åt olika dieter under 24 veckors tid och delades upp i 4 grupper. Grupp A fick frukt och grönsaker, B fick antioxidanta vitaminer, C en högfettsdiet och D en lågfettsdiet. Efter detta hade A en signifikant minskning av blodfetter medan C och D hade en signifikant ökning av blodfetter och signifikant större plack. Kaninerna utsattes för lipidperoxidation och flera kaniner i grupp C och D dog, men inga i grupp A och B.
Singh RB. et al. “Randomized, Controlled Trial of Antioxidant Vitamins and Cardioprotective Diet on Hyperlipidemia, Oxidative Stress, and Development of Experimental Atherosclerosis: The Diet and Antioxidant Trial on Atherosclerosis (DATA)”. Cardiovasc Drugs and Ther, 1995;9:763–71.

HIV
Flera mindre cell-, djur- och kliniska studier har visat att antioxidanta vitaminer kan fördröja utvecklingen från HIV till aids och minska relaterade symtom.
Landvik S. ”Vitamin E Research Summary”. VERIS, maj 1995.

Carotisartärsjukdom
Hos drygt 1000 personer mättes tjockleken på halspulsådern (a. carotis) och intaget av ett flertal vitaminer analyserades. Det fanns ett omvänt förhållande mellan E-vitamin och C-vitaminintag och väggtjockleken hos halspulsådern. Dessa antioxidanter kan skydda mot ateroskleros hos människor över 55 år.
Kritchevsky SB. et al. “Dietary Antioxidants and Carotid Artery Wall Thickness”. Circulation, 1995;92:8:2142–50.

C- och E-vitamintillskott skyddar mot reumatoid artrit
Ökat intag av C- och E-vitamin minskar utveckling av reumatoid artrit. Ökat intag av zink, samt en kosthållning som är rik på antioxidanter samt grönsaker från kålfamiljen minskar risken att utveckla reumatoid artrit.
Cerhan JR. et al. “Antioxidant micronutrients and risk of rheumatoid arthritis in a cohort of older women”. Am J Epidemiol, 2003:15;157:4:345–54.

C- och E-vitamintillskott minskar arterioskleros
Antioxidanter, C-vitamin 500 mg per dag och E-vitamin 300 mg per dag förbättrade artärhälsan och värden hos barn med förhöjda blodfetter. Tillskott av C- och E-vitamin anses bromsa utveckling av arterioskleros hos de som är benägna att utveckla det.
Engler MM. et al. ”Antioxidant vitamins C and E improve endothelial function in children with hyperlipidemia: Endothelial assessment of Risk from Lipids in Youth Trial.” Circulation, 2003;108:9:9016–7.

C- och E-vitamintillskott minskar risken för Alzheimers
Intag av C- och E-vitamintillskott i kombination minskar risken att utveckla Alzheimers sjukdom. Skyddet kommer inte från intag av enbart C-vitamin eller E-vitamin. De bör intas tillsammans och helst i samband med ett multivitamintillskott.
Zandi PP. et al. “Reduced risk of Alzheimer disease in users of antioxidant vitamin supplements: the Cache County Study”. Arch Neurol, 2004;61:1:82–8.

Intag av antioxidanter fördröjer kognitiv försämring
En studie land 3,831 personer över 64 år visade att ökad intag av C-vitamin och/eller E-vitamin från födan eller tillskott fördröjer kognitiv försämring hos äldre.
Wengreen HJ. et al. ”Antioxidant intake and cognitive function of elderly men och women:the cache county study”. J Nutr Health Aging, 2007;11(3):230-7.

Intag av antioxidantkomplex skyddar vid träning
Intag av antioxidanttillskott under två månader visade sig skydda blodet mot snabbare nedbrytning, inflammatoriska processer och risk för dödsfall i samband med intensiv träning.
Senturk UK. et al. “Effect of antioxidant vitamin treatment on the time course of hematological and hemorheological alterations after an exhausting exercise episode in human subjects”. J Appl Physiol, 2005;98:4:1272–9.

Oxidativ stress och träning
I en placebokontrollerad studie med 48 aerobiskt tränade män och kvinnor, kunde tillskott av E- och C-vitamin, eller tillskott med ett frukt- och grönsaksjuicepulverkoncentrat, reducera ökningen av proteinkarbonyler efter aerobisk träning. Reduktionen var 21 respektive 13 procent för vitamingruppen och 17 respektive 6 procent för grönsaksgruppen, beroende på när mätning gjordes.
Bloomer RJ. et al. “Oxidative stress response to aerobic exercise: comparison of antioxidant supplements”. Med Sci Sports Exerc, 2006;38:6: 1098–105.

C- och E-vitaminer tillsammans med zink och magnesium förbättrar njurfunktioner hos diabetiker
I en dubbelblindstudie med 69 patienter med typ 2-diabetes fann man att dagligt intag av C- och E-vitaminer samt mineralerna zink och magnesium under 3 månader förbättrade njurfunktionen jämtemot placebo. Gruppen som intog både vitaminer och mineral fick bättre resultat än gruppen som intog endast vitaminer eller mineral.
Farvid MS. et al. “Comparison of the effects of vitamins and/or mineral supplementation on glomerular and tubular dysfunction in type 2 diabetes”. Diabetes Care, 2005;28:10: 2458–64.

Intag av antioxidantkombination minskar smärta och ökar livskvaliteten hos patienter med kronisk pankreatit
I en dubbelblindstudie hos 36 patienter med kronisk pankreatit visade sig att en kombination med selen, betakaroten, L-metionin, C- och E-vitamin under 10 veckor, gav minskad buksmärta och bättre livskvalitet än hos gruppen som intog placebo.
Kirk GR. et al. “Combined Antioxidant Therapy Reduces Pain and Improves Quality of Life in Chronic Pancreatitis”. J Gastrointest Surg, 2006;10:4: 499–503.

Intag av antioxidantkombination minskar frekvens och intensitet av migränattacker
Intag av en antioxidantkombination innehållande pykno genoler, C-vitamin och E-vitamin hos 12 patienter med kroniska migränbesvär visade sig minska antal dagar per månad med migränattacker samt minska smärtan och tiden som attacken höll i sig.
Chayasirisobhon S. “Use of a pine bark extract and antioxidant vitamin combination product as therapy for migraine in patients refractory to pharmacologic medication”. Headache, 2006;46:5:788–93.

Antioxidanter minskar tinnitus symptom
En studie med 31 patienter som led av tinnitus visade att intag av antioxidant kombination gav stark lindring intensitet och obehagen av tinnitus attackerna. Markörer för oxidativ stress mätes 48 timmar före och efter en 6 veckors antioxidant kur och visade förbättringar i markörerna.
Savastano M. et al. ”Antioxidant therapy in idiopathic tinnitus: Prliminary outcomes”. Archives of Medical Research, 2007, 38(4):456-9.

Intag av antioxidantkombination med C- och E-vitamin skyddar mot benskörhet
En studie med 533 icke rökande kvinnor som har passerat menopausåldern visade att kvinnorna som regelbundet intog C- och E-vitamintillskott hade en minskad takt av benförlust.
Pasco JA. et al. ”Antioxidant vitamin supplements and markers of bone turnover in a community sample of women”. J Wom Health, 2006;15:3:295–300.

Intag av antioxidantkombination förbättrar huden
En 12-veckors studie med 39 volontärer visade att de som intog antioxidantkombination med lycopen, lutein, betakaroten, E-vitamin och selen visade på en bättre, lenare hud med mindre grovhet och mindre fjällning.
Heinrich U. et al. “Antioxidant Supplements Improve Parameters Related to Skin Structure in Humans”. Skin Pharmacol Physiol, 2006;19:4: 224–31.

Antioxidanter minskar försämring hos patienter med makuladegeneration
En dubbelblindstudie visade att patientgruppen som fick antioxidanttillskott bromsade oxidativa stressmarkörer som reflekterar försämringar som sker vid ögonsjukdomen, makuladegeneration.
Moriarty-Craige SE. et al. “Antioxidant supplements prevent oxidation of cysteine/cystine redox in patients with age-related macular degeneration”. Am J Ophthalmol, 2005;140:6:1020-6.

Lägre blodvärden av antioxidanter hos de som försöker begå självmord
Det fanns i en studie bland 6 680 personer i åldern 17–39 ett tydligt samband mellan låga serumvärden av antioxidant vitaminer och karotenoider hos de som försökte begå självmord jämförd med andra personer.
Li Y. et al. ”Serum concentrations of antioxidant vitamins and carotenoids are low in Individuals with a history of attempted suicide”. Nutr Neurosci, 2007;10:1-2:51–8.