1932 upptäcker Ter Meulen att molybden finns i växter och djur.
1954 upptäcker Makler att aldehydoxidas behöver molybden för reaktion.
1959 upptäcker Underwood att molybdenförgiftning hos får och kor bromsas av CuSO4 (kopparsulfat).
1967 visar Hart och Bray att vävnadskoncentrationen av xantinoxidas är relaterat till molybdenintaget.

Kemi
En vuxen person har i genomsnitt ca 9 mg molybden i sin kropp, huvudsakligen koncentrerat till lever, njurar, binjurar, blodceller, benstomme och hud. Molybden upptas väl av magsäcken och tarmen
(60–90 procent) för vidarebefordran till blodet. Högsta uppmätta molybdenhalt har påträffats i levern.

Funktion
Molybden hittar man i små mängder i kroppen, framför allt som del av 2 enzymsystem. Ett är xantinoxidas, där molybden hjälper till att mobilisera järn från leverreserverna samt bryta ned puriner så att de utsöndras som urinsyra, och det andra är aldehydoxidas, som är väsentligt för oxidationen av fett och avgiftning av alkohol. Molybden förknippas med förebyggandet av karies och esofageal (matstrups-) cancer. Molybden verkar också vara nödvändigt för en normal sexualfunktion och har också en nyckelfunktion i leverns avgiftning av kemikalier och metaller samt vid allergi. Molybden är en komponent av hydroxylasenzymer som är nödvändiga för det mikrosomala mono-oxygenassystemet vid omsättning av droger och främmande kemikalier.

Molybden är också inblandat i enzymet sulfitoxidas, som är viktigt för utvecklingen av sulfatföreningar i hjärnan. Sulfitoxidasbrist ger felaktig cystein- och metioninomsättning. Genetisk sulfitoxidasbrist kan leda till förståndshandikapp och allvarliga hjärnskador. Sulfitoxidaser nollställer sulfiter som tillsätts maten som konserveringsämne (pommes frites, öl, vin, sallader, kräftor, räkor m.m). Dr Jonathan Wright i USA har med urinanalys upptäckt att ett stort antal astmatiker har besvär med att bearbeta sulfiter i maten. Han har också upptäckt att ett molybdentillskott lindrar besvären hos de flesta astmatiker. Fenolämnen som finns i bl.a. bär, tomater, gurka och frukt kan vara svårt att bryta ned av kroppen utan adekvat molybdennivå.

Molybden är en del av hemoglobinsyntesen. Brist på zink och molybden ger brist på enzymer som omvandlar aldehyder och alkohol i kroppen. Följden blir då att kloralhydrat bildas i hjärnan och ger följande symtom: en känsla av frånvaro, nedsatt koncentrationsförmåga, depression, trötthet, förvirring, impotens samt bortdomningar i händer och fötter. Troligtvis ökar även känsligheten för kemikalier samt intoleransen för alkohol.

Bristsjukdomar och terapeutisk användning
En tilltagande molybdenbrist oroar näringsexperterna eftersom dagens kost huvudsakligen består av raffinerade livsmedel. Brist på molybden förknippas med matstrupscancer, impotens och karies. Det har även framförts misstankar om att brist kan framkalla gikt. Bristsymtom är humörsvängningar och depression, hypoglykemi, rädsla, överkänslighet för kemikalier, nedsatt avgiftningsförmåga i levern.

Molybdenbrist hos djur framkallar viktförlust, anorexi och för tidig död.

Vanlig terapeutisk användning
• astma (200–500 µg)
• reumatism (200–500 µg)
• Wilsons sjukdom
(500–5 000 µg, inta molybden helst tillsammans med zink)
• förhöjda kopparvärden (500–1 000 µg)
• candidiasis (200–500 µg)
• förebyggande av karies (100–200 µg)
• förebyggande av cancer (100–300 µg)
• trötthet (200–500 µg)
• Molybdentillskott kan normalisera för höga järn- och kopparnivåer i kroppen
• Molybdentillskott kan också stödja leverns avgiftningsfunktion samt förebygga.

Bästa källorna för molybden (µg/100 g)

Bovete	485
Bönor	350
Vetegroddar	200
Lever	200
Sojabönor	182
Linser	155
Gula ärtor	130
Fullkorn	120
Gröna ärtor	110
Spenat	100

Andra mycket bra källor är linser, gröna ärtor, råris och spenat.

Molybdenhalten i grödor är beroende av förekomsten i odlingsjorden. Växter som odlas i molybdenrik jord kan innehålla upp till 500 ggr mer molybden än växter som odlas på molybdenfattig mark. Hårt vatten kan ge upp till 41 procent av det dagliga intaget.

Dosering
RDI: 100–200 µg.
ODI: 100–300 µg genom tillskott.
TDI: 300–5 000 µg genom tillskott.

Toxiska doser
Ingen känd toxisk dos. Tillskott av 10–15 mg anses vara för mycket och kan eventuellt ge toxiska reaktioner som ger en giktliknande ledinflammantion. Överskott av molybden kan minska vävnadens elasticitet och bidra till stela leder. Gikt, reumatiska besvär och förhöjda urinsyrevärden förekommer vid molybdenförgiftning. Molybden minskar också aktiviteten hos glukos-6-fosfat och ökar aktiviteten av xantinoxidas. Hämmad tillväxt, diarré och anemi kan också uppträda vid toxiska mängder. Doser över 500 µg per dag ökar utsöndringen av koppar.

Källor till molybdentoxicitet
• vattendrag
• gruvdrift
• arbete på en kvarn
• smörjmedel
• målarfärg
• bekämpningsmedel
• rostfritt stål.

Interaktion med läkemedel
Höga doser av molybden kan hämma metabolism av acetaminofen.

Interaktion med näringsämnen
En kosthållning som är rik på kalcium, koppar och/eller järn kan hämma molybdenupptaget. Höga mängder av molybden minskar koppar i kroppen. Använd inte molybdentillskott vid kopparbrist. 60–88 procent av molybden absorberas genom maten och 88–93 procent tas upp av tillskott. Megadoser av molybden kan minska förhöjda kopparvärden.

Beredningsformer
Molybden förekommer oftast som aminosyrakelat, natriummolybdat eller molybdat.

Nyckelorgan
Lever, tänder.

Absorptionsbefrämjande ämnen
Fe, Cu.

Antagonister
Ca, Cu, Fe, S, metionin, cystin, tungsten.

Analyser och mätmetoder
Hårmineralanalys
Molybdenhalter som mäts i håret kan ge mycket värdefull information om kroppens molybdenvärden.
En hög molybdennivå i förhållande till koppar speglar oftast låga östrogenvärden i förhållande till progesteron. En kraftigt ökad binjure- och sköldkörtelaktivitet kan öka utsöndringen av koppar och tillåta ansamlingar av molybden. Tungmetallsförgiftning kan störa molybdennivåerna i kroppen samt håranalysvärdena. Molybdenvärdena kan pendla under kelering-/avgiftningskurer. Förhöjt koppar ökar utsöndringen av molybden.

Blodprov
Molybdenhalten i serum ligger vanligen under 1,1 µg per liter. Halten ökar vid vissa leversjukdomar, men man vet inte varför.
Att analysera röda eller vita blodkroppar vad gäller molybdenhalt är en bättre indikator på molybdenstatus än serummätningar.

Indirekta indikationer från labbanalyser
Låg molybdenaktivitet kan antydas av ett lågt urinsulfat-kreatininförhållande.

Exempel på studier, referenser

Muskelsmärtor
14 frivilliga personer med olika typer av muskelsmärtor intog antingen 400 µg molybden eller placebo under 28 dagar. Sedan bytte deltagarna i gruppen preparat från placebo till molybden och vice versa. Vid intag av molybden noterades betydligt mindre förekomst av smärta och värk.
Moss (1992) ION Research Project. Opt Nutr, 1993:6:2

Candidiasis
Hypotesen för denna studie är att eftersom svampen Candida albicans ingår som en naturlig del i tarmfloran bör det finnas sätt att hålla den i kontroll istället för att försöka bli av med den. 31 personer med candidiasis (13 män och 18 kvinnor) intog 100 µg molybden 3 ggr per dag i 30 dagar. 68 procent upplevde förbättring av trötthetssymtomen, 61 procent upplevde minskade muskel- och ledsmärtor och 66 procent fick minskad huvudvärk. Koncentrationsförmågan förbättrades hos 66 procent, minnet förbättrades hos 71 procent, depression minskade till 55 procent och sömnbesvär förbättrades till 61 procent. Några upplevde en minskning av sötsuget och även viktminskning.
Cooter S. ”Molybdenum: recycling fatigue into energy”. Townsend Newsl for Doc, 1994; 332-335.